Både jag och tösen är dunderförkylda. Vi har haft en jobbig och sömnlös natt med massa gnäll, gråt och skrik. Utöver förkylningen så hostar N en hel del och så är hennes sjunde tand på väg ut. Hon hade lite feber också men efter att ha fått alvedon samt lite nässpray för att kunna andas bättre så hade hon lugnat sig och sov. Det blev heller inget dagis, och jag hoppas det hela gå över snart.  

Nu kom jag på att vi aldrig gått till sjukhuset elr sånt med N - förutom de vanliga besök till bvc samt doktorn. Det har nog med att både jag och S inte är såna som springer till läkaren på första hand, utan vi låter kroppen göra sitt först. När kroppen inte längre orkar kämpa, blir det medicin - hjälper det inte, jaa då blir det sjukhuset. Dock får alltid N medicin på en gång när vi märker att hon har ont - sen är det inte farliga sjukdomar med henne. Förstår om barnet inte andas elr har kramper elr nåt sånt att man ringer 112/ åker till akuten.  

Men det finns människor som förbrukar medicin. De låter inte ens kroppen kämpa lite. Får de bara lite ont i huvud, magen elr ramlat lite så ska de springa till akuten utan akuta besvär. Såna människor står jag mig på. Ett exempel är S kompis - han och hans familj åker till akuten vid lilla minsta aj och de blir alltid skickade med alvedon hem haha. Att de inte ens lär sig. Jag blir bara irriterad när han pratar om alla deras j*vla akut besök - man ska åka till akuten när man har akuta besvär. Och söka upp läkaren när man försökt själv men fortfarande inte vet vad som är fel med en. Har jag rätt elr fel? 

Men iaf så var det en ganska solig dag och då kände man sig piggare. Så det blev en till besök till willys då jag hade en känsla att det inte blev tillräckligt med mat sist. Nu kommer det iaf inte handlas nån mer mat men sallad, bröd och frukt kommer nog handlas lite då och då. 

                                                    Dagens finaste!! :) 

Jag har två paket att hämta.. bland annat en från buzzador som innehåller doves nya balsam. Ni kan se fram emot en ny tävling!